Klarade tre tentor på tre veckor i tre olika ämnen. Det ni. Matte d är finito och nedräkningen till slutet kryper närmare. Detta innebär mer stress. Kemi b dödar mig och fysik b är inte bättre. Det är tur att de stunder jag inte spenderar med en näsa i en bok är med mina fina vänner. Helgens höjdpunkt var dels filmmys när det regnade som mest och dels tacobar-middag, donken-fika och 21.00 bion(hunger games, sjukt bra).
Den här bloggen är förövrigt något död... Har starkt funderat på att starta en ny... Mindre vardag, mer inspiration och bilder, vad tror ni?
Bloggens död beror dels på mitt pluggande men också personliga stormar. Sömnproblem och familjetragedier för att nämna några.
Vill ni fortfarande veta lite om vad som snurrar och surrar i min hjärna föreslår jag facebook, instagram eller varför inte en pling på telefonen?
Tänkte avsluta föregående inlägg som min favoritkapten med "Live long and prosper", och när jag googlade citatet hittade jag så sjukt kul bilder på människor som gör Kirks handgest: Condoleezza Rice Heidi Klum Barack Obama Självklart Sheldon Snygga Pharell Okej, dessa människor är inte kul egentligen, men tröjan är ju asnice! Min personliga favorit...önskar att det var min egen bullis som gjorde den. Stupid dog not acting as cool as this one hehe.
Tänkte bara säga att de nästa 2 veckorna kommer vara bland de värsta denna termin. Jag har tenta på lördag och tenta nästa lördag. Mattekursen är officiellt över om en vecka, om jag klarar tentan vill säga. Att blogga och uppdatera om schyssta vardagshändelser kommer vara längst ner på min lista (och har lite varit det hela den här terminen). Så bare with me guys, och slå en pling om ni behöver uppdateras eller bara skitsnacka ett tag.
Alla har vi bra och dåliga sidor. Jag har en sida, eller ett tankesätt som ibland är bra och ibland bara drygt.
Jag har svårt för berättelser utan poäng och när någon säger något som inte leder till en tanke eller slutsats eller poäng. Kan bli ruskigt irriterad. Vill bara skrika "MEN VAD VAR MENINGEN MED ALLT DETTA?". Jag försöker febrilt hitta en röd tråd så att man kan knyta ihop säcken men när personen är klar och jag inte ser nått samband mellan första och sista meningen kan jag bli så sjukt förvirrad. Barn är dock ursäktade. När dom bablat helt osammanhängade är det bara gulligt.
Denna egenskap jag har är dålig då man ibland bara inte har en poäng med vad man vill säga?! Ibland gör man grejer bara FÖR ATT. Och ofta har man en röd tråd men så glömmer man bort den. Jag kan göra samma grej. Men jag kan tänka mig att jag verkar väldigt dryg. För jag frågar frågor om luckorna i det du säger och då tvingas du ju komma på saker från ibland tomma intet.
Vi säger att du gillar en låt, och jag frågar vad du gillar. Du svarar att texten är fin. Men då kommer dryga sofia fram(kan seriöst inte hjälpa det) och undrar VAD med texten som är fint? På vilket sätt ger låten dig en schysst känsla? Och detta kanske du aldrig tänkt på eller reflekterat över.
Jag vill alltså att du backar upp åsikten att låten är fin.
Jag hör själv hur drygt det låter. Men jag tycker kanske inte likadant och vill mest bara komma underfund med vad du ser som inte jag gör. Förstå mig på dig liksom.
Sen är det inte så att jag hatar alla människor som tappar tråden eller knappt har en poäng med vad man vill säga. Ta Metta World Peace här under. Så sjukt jävla skön. Han tappar tråden helt och bara mindflowar fritt. Sånt är skönt ibland också.
Egenskapen är dock sjukt bra i politikerdebatter, eller när man argumenterar rent allmänt. Jag kan ibland se vad jag bör understryka när jag får en syl i vädret för jag har då redan sett igenom dina argument, just för att den röda tråden inte finns ibland genom hela argumentationen. Dessutom vet jag hur jag ska bygga upp mina argument, för jag vet vad jag tycker är fel (tvivelaktigt) med dina. Sen är det upp till dig att improvisera fram svar till luckorna du förbisett.
Politikerdebatter är därför intressanta för mig, just ur retoriksynvinkeln. Retorik är förresten sjuukt intressant. Hur man kan trolla med ord för att få mottagaren att se saker från ditt eget perspektiv.
Min pappa sa så klockrent imorse att "Du bara kör över din bror med dina argument. Det är därför han är så envis och vägrar inse din poäng. Du är ju hans lillasyster och ska inte vara smartare."
Jag är absolut inte smartare, tvärtom ser jag upp till min kloka bror i allt han gör. Men här ovan står mitt knep, eller min tankegång när det uppstår en argumenation. Letar luckor och ifrågasätter dem. Sätter dina åsikter på prov.
Okej, lång och jobbig text, men här är en liten bit av what goes on inside my head. Borde droppa det. Livet är för kort haha.
Förra året var jag ledsen när Engelska C tog slut. På riktigt. Jag gled genom hela kursen och tyckte att det var exakt sådär lagom svårt så att det faktiskt blev roligt. Vi hade roliga uppgifter och roliga redovisningar. Men när jag sa att det var trist att kursen tog slut möttes jag av inte fulllt lika positiva klasskamrater. Och mina vänner utanför skolan fattade inte alls hur jag kunde sakna engelska, som är så jobbigt.
Igår sa min klasskompis att hon kommer sakna Matte D. Hon vill inte att kursen ska ta slut. Att hon funderade på att läsa en till mattekurs till hösten.
På tåget hem efter att ha sagt hejdå till min klassis kom reflektionen, och insikten... Exakt så konstig min klassis lät, då jag tycker matte är a pain in the ass, exakt så konstig lät jag när jag pratade om hur nice engelska är. Jag har förmodligen lagt ner sjukt mycket mer tid än min klassis på matte, men mina vänner hade säkert lagt ner sjukt mycket mer tid på engelskan än vad jag gjorde.
Summan av kardemumman är att jag nu har fått se samma situation från två olika sidor. Ena sidan när jag tyckte ämnet var enkelt och roligt och fattade inte varför vissa var så negativa, och andra sidan när jag själv tycker ämnet är sjukt jobbigt och fattar inte hur man kan sakna ett pissjobbigt ämne.
Jag fullkomligt älskar sådana här insikter. Jag hoppas att jag inte trampade någon på tårna på gymnaiset, eller att jag lät arrogant. Så är det verkligen inte. Och så är det ju inte för min klassis heller, även om min första tanke var åt det hålllet. Man är bra på olika saker helt enkelt. Och alla är bra på något. Men tänk på det här när ni tycker något är enkelt. Tänk då på en situation där någon som var bättre än du lät lite för arrogant och försök att inte låta likadan själv.
Jag har egentligen inte nån grej för rastahår, men den här piratwannabeen är fan sjukt cool. Dessutom(eller det kanske är the main reason till att han faktiskt är cool) så spelar han en kristen gitarrspelande nyinflyttad grabb. Hur ball kombo? Utseendet, gitarren, kristen. I love it.
Just check them eyes out.
Vid närmare eftertanke är det pirate-eller-mini-tarzan-wannabe. Hahhaha ser ni också korsningen av Tarzan och Jack Sparrow??!
Lite sånt här pysslar jag med varje fredagseftermiddag. Tänkte infoga dessa bilder i en labbrapport där jag förklarar vad som fått fram dessa fina provrör ikväll. Varför jag infogar bilder är för att provrören högst upp avviker från hur experimentet borde se ut så därför kan det vara bra att visa hur det såg ut för mig, för det är ju mina observationer. Min labbgrupp lyckas i princip alltid få konstiga resultat (eller inga alls) hahaha. När man sedan skriver repporten och tänker tillbaka på labben så blir det lite motstridigt. "Men vaddå, borde provröret blivit rosa??? Vårt blev ju aprikos??!". Och direkt efter kommer tanken "Borde jag skriva att vårt provrör också blev rosa???! Så att det stämmer mer med teorin bakom?!"
Men det har jag aldrig gjort i en labbrapport. Det är ju bara att förklara hur det borde bli och varför vår blev annorlunda, och skriva rapporten utifrån det.
Den här klockan damp ner i min brevlåda idag. Jag diggaren! Tycker egentligen inte att strass passar mig, men dessa var ganska diskreta. Klockan var en premie till en tidning och en rätt schysst sådan måste jag säga. Annars är ju premier tråkiga och onödiga. Typ en mascara man inte behöver/tycker om eller nån handcreme som bara kommer samla damm hemma. Sen är klockan värd ganska mycket så man får mycket för pengarna med typ 10 nummer + klocka.
Idag var det visst alla hjärtans dag. Jag ,mami och Alejandrito (haha jag brukar kalla honom det trots att han är både äldre och längre än mig och inte alls liten/gullig som ändelsen "-ito" innebär på spanska) åt gelehjärtan och bakelser och drack kaffe. Vi firade lite att jag fick tillbaka en godkänd tenta i Fysik A idag också. Så var den kursen slut!!! Fysik B har redan dragit igång och jag hoppas att jag klarar den med!
Jag och min mamma har en sjukt fin relation. Vi kan varandra utan och innan, vi gillar liknande musik(flogging molly och fleet foxes ger hon stora tummar upp), vi ger varandra stylingtips(även om mina är mer uppskattade än hennes hahaha), vi gör saker tillsammans rätt ofta. Det kan vara pralinmässa, bio, shopping eller bara gå och sola solarium. Vi skrattar tillsammans VARJE dag. Hon drar nått torrt skämt och jag vill inte skratta, men då hon skrattar själv åt sitt egna skämt kan man inte låta bli!
Jag: Jag har kommit på varför min värmländska inte är perfekt än. Ni säger "te" istället för "till" ju. När jag pratar värmländska säger jag nog "till" bara för att jag är så van vid det. Jag menar, ni säger ju att ni ska te affärn', inte till affären.
Mamma: Ja, vi säger nog te. "Jag ska te affärn' och köpa lite kaffe." TE affärn' och köpa KAFFE.
OJ.OJ.OJ så torrt liksom. Och där står vi i köket och fnissar. Där är min framtid, mitt öde. Att dra snustorra skämt och skratta åt dem.
Jag och min mamma kramas varje dag också. Det är viktigt tycker jag.
Min mamma vet nästan allt som är viktigt att veta om mig. Hon vet kanske inte att OASIS är ett av mina favoritband(hade ett litet musicquiz vid matbordet idag), men hon vet exakt hur jag skulle reagera i nästan alla situationer istället.
Anledningen till att jag skriver så fint är att man bör reflektera över personerna man håller närmast hjärtat. Min mamma är min bästa vän men också någon jag respekterar som mor, if that makes sence. Och idag är det alla hjärtans dag, men kärlek är något man ger varje dag. Kärlek är att skratta ihop varje dag. Kärlek är att göra saker tillsammns varje dag. Kärlek är att kunna läsa ett ansiktsuttryck utan att yttra ett enda ord.
Mitt budskap mitt i denna kärleksförklaring är att alla hjärtans dag är missvisande. Facebook svämmar över med kärleksförklaringar, men kärleken finns i vardagen. Inte just på alla hjärtans dag.
Haft en awesome helg och varit sysselsatt hela tiden med saker och människor jag tycker väldigt mycket om.
I fredags stack jag hem till en polare och spelade gitarr. Det blev en relativt kort stund men det var kul att vi verkligen såg till att det blev av för vi hade pratat om det jääättelänge. Jag skulle inte ha något alls emot fler tillfällen att sjunga/spela gitarr ihop. Fatta om man lyckas synka rösterna och det blir kanonbra?! På lördag drog jag, hör och häpna, till badhuset och motionsimmade. Det resulterade i 1 kilometer simmning och en lång stund i bastun. Jag var hemma typ halv 3 och hade då masssaaaaa energi. Jag började damsuga och plocka lite här och var och några timmar senare dök Sanna upp med en gitarr och ett gott humör.
Vi gjorde som vi gör mest, det vill säga töntade oss genom hela kvällen och fnissade åt både oss själva och andra. Sjukt behövligt med en dos av den bruden. Det finns inget ocoolt med henne liksom. Efter att, i alla fall jag, däckat framför Scooby doo så spenderades söndagen i soffan med kaffe och SNL. En långpromenad i solen senare kramade jag Sanna hejdå och fortsatte mysa här hemma.
Okej så jag hade målet siktat på en öginbrynspenna från HM, den jag alltid köper, men riktigt så lite skulle jag inte sluta med. Jag använder inte balsam utan bara inpackning och min trogne medhjälpare tog igår slut så i och för sig var det också med på köplistan. MEN RESTEN. Herre min skapare. Känner mig så sinnessjukt nöjd trots att mycket pengar gått åt idag.
I höstas kanske nån kommer ihåg att jag skrev om att jag och Jelena var på Barkaby outlet? Där såg jag ett par så sinnessjukt snygga skor med en synlig dragkedja mitt bak inne på Acne. Men det var på toook för dyrt, trots att det var en outlet. Sedan dess har jag skummat hela internet efter skor med kedja därbak och jag har inte hittat det nånstans under 1000 spänn (och jag är inte gjord av pengar så det måste vara billigare för att jag ska kunna ens tänka mig att köpa). Så av en händelse spanar jag in Åhlens Citys skoavdelning och hittar dojjorna ovan.
Sista exemplaret stod det på en lapp under klacken.
Det var en dragkedja därbak, det var äkta läder, dom var "hand made", det var min storlek OCH det var REA. Jag kunde inte INTE köpa dom. Fy satan vad "modebloggig" jag låter nu. Inte min mening, men jag är så sjuukt glad över skorna. Priset? Strax under 700 spänn. Men då bör tillläggas att REA-priset var 1000kr men att 300 betalades med presentkort jag fick i julklapp. Känns sjukt lyxigt. En kul parantes är att skorna jag hade på mig när jag testade dessa är köpta på Din Skos barnavdelning när det var REA i sommras. 100 spänn för ett par vita snörskor är inte helt illa det heller!
Till sist kom jag hem med en sån här jacka, fast inte just denna. Jag hittade ingen bild på den jag köpte men tänk denna fast något längre och lite mer tjejig så har ni mitt köp.
klar med fysik A, om det inte blir omtenta osv, men det hoppas man såklart inte på.
Skrev sista fysik A tentan idag. Och 8:15 imorgon börjar fysik B. Snabba puckar alltså! Kom hem och däckade med mamma i soffan. Stackarn har typ influensa och är jätte ynklig. Jag försökte vara till lags men sen var det som om jag kopplade bort verkligheten och föll i sjukt djup sömn.
När jag vaknade kom en extrem pepp. Satte på högsta volym i hörlurarna och började städa som en tok till rockmusik. Eller, så rockig som jag klarar av hehe. När Famous last words dunkade i öronen och städningen just börjat rycktes jag med och kände att det här med att städa rummet var ett lika stort hinder som det massiva livshinder dem menar i låten.
Ett nytt äventyr börjar, och jag står på sidan och hejjar på. Står och vinkar farväl.
En lång kram på centralstationen i Uppsala och sedan försvann hon. Två pussar i pannan efter en kort fika och sedan försvann han. Det är otroligt hur hårt man egentligen håller ens nära och kära. Så hårt att det känns som en bit av en själv också sticker. Jag var faktiskt nära gråt idag. När jag tänkte på er.
Jag och min pappa har en interngrej där jag pratar fint på spanska och han totalsmälter. Cariño mio, brukar jag säga. Och han ler med hela själen. Idag skickade jag ett mess efter att vi sagt hejdå där jag skrev
"Cariño mio!! Jag glömde ju bort att säga att jag älskar dig. Ha det så bra nu och hälsa alla!".
På tåget kom den lilla klumpen i halsen. Men, jag vet att han log med hela själen när han läste smset. Och det är det som betyder något.
Kids. In the fall of 2007...-ish, I started getting into photagraphy. And it was at that time I should have realised that learning Photoshop BEFORE starting to edit, is the way to go.
Såhär är det. Jag måste rensa min dator då min pappa sticker till Chile på torsdag och tar med sig min laptop till kussarna därborta. Int ä jag bitter. MEN, när jag kollade igenom vad som fanns på min externa hårddisk upptäckte jag alla gamla bilder. Dom första jag redigerade i Photoshop. Dom är förfärliga och ser precis sådär mesigt-tonårs-ångestfyllda ut som dom var när jag gjorde dom. Alla har dom sitt minne eller sin historia bakom. Men å andra sidan, hade jag inte testat mig fram hade jag aldrig lärt mig hantera photoshop någorlunda bra idag.
SÅ I PRESENT TO YOU, my first attempt at editing/manipulating pictures in Photoshop:
Kan passa på att säga att det här är ett AXPLOCK av alla bilder jag har på datorn. Det vore på ett sätt kul att lägga ut dem så att jag själv kan se hur mitt redigarande ändrat på sig genom åren. Även om jag saknar min kreativitet som jag hade när dessa bilder skapades så skulle jag aldrig i livet redigara mina bilder såhär idag.
När jag började spela gitarr så hade jag liksom ett drömmål i sikte hela tiden. Först var det typ att kunna spela i takt haha. Sen var det att kunna spela och sjunga samtidigt. Och allt efter som har målen blivit mer och mer avancerade. Och oftast är dom kopplade till låtar. Att kunna spela i takt till Wonderwall med Oasis eller att kunna sjunga och spela en låt med Paulo Nutini till exempel.
Jag har ett drömmål just nu. Och det är att kunna spela(och sjunga) den HÄR låten. Det är faktiskt en av mina all time favoritlåtar. Rockgubbarna är exakt som man föreställer sig. Sångaren har långt vågit hår och texterna är lite små djupa med inslag av himmel och helvete. Videon till denna låt är för pinsam för att lägga ut, så det låter jag bli att göra. Den är förövrigt också som man föreställer sig att den ska vara. Ni vet. Fantasivarelser, odjur, kärlek, och så rockgubbarna som rockar loss i en animerad grotta.
Jag diggar förövrigt också några låtar med The Darkness, ett till rockband med en frontman med hår långt som en lejonman.
Varför jag gillar det här är lite av ett mysterie. Kan det vara att jag verkligen, verkligen gillar gamla Red Hot Chilli peppars? Eller att sån här rock inte är lika dyster som Metallica eller glammig som Kiss? Jag vet faktiskt inte vart dragningen kommer ifrån. Jag som ser ut som en typisk RnB tjej!! Hehe men jag antar att det kan vara schysst att inte snöa in sig på EN stil, utan att man kan lyssna på lite oväntad musik också.
Det var en dimmig decembermorgon. Jag var påväg till plugget med dom tyngsta stegen någonsin. Jag skulle få tillbaka den första genomförda mattetentan. När föreläsningen var över för dagen fick alla gå längst fram i det stora klassrummet och hämta sina prov. Jag väntade. Väntade in att alla skulle reagera på sina resultat och kommentera sina vänners. Jag såg att dom flesta gav ifrån sig en suck av lättnad.
Jag gick till slut fram och tittade på första sidan. Det kändes som om F:et kastades i ansiktet på mig. F,F,F. Det stod "Betyg: F, Poäng: 3,5". För att slippa F (och omprov) krävdes 9 poäng... Att komma fram till att jag hade lite mer än 1/3 av vad som krävdes för att slippa omprov var inget som fick mig på bättre humör. Inte heller vetskapen om att jag PÅ RIKTIGT bara hade 3,5 av dom max 24 poängen man kunde få på hela provet.
I förra veckan skrev jag om provet, som ni kanske läst. Och nu i veckan var det rättat.
Januarimorgonen var lika dimmig, om än lite mer halkig. Jag hade rätt tunga steg nu också för rädslan av att inte klara en omtenta var för stor för att greppa. Jag skulle inte kunna ta det. I pausen mellan de två föreläsningarna gavs omtentan ut och jag gick återigen med nervösa steg fram till bänken längst fram i klassrummet.
Jag vände på provet och såg "Betyg: C". Jag blev tvungen att fråga min lärare om betygssättningen haha. Han kommenterade bara att jag var visst ett poäng ifrån Betyg: B. Jag gick chockad tillbaka till min plats. Ord kan inte sammafatta lättnaden. Jag hade klarat matten. Och inte med 9 poäng...
Jag hade, på några veckor, fattat så mycket av mattematiken att min poäng gått från 3,5 till 17. DET är en mirakulös jävla comeback. Jag kunde knappt förstå det själv. Hårt arbete och känslan av att förstå vad man pysslar med är vägen till framgång. Tro mig.
"Om du inte vinner genom att spela enligt reglerna, ändra reglerna"
-Min bror, som han från början sades ha tagit från captain kirk(?)
Haha hur schysst citat? Ändra dina förutsättningar om du inte vinner med de förutsättningar du har idag. Som exempel så för att springa ett marathon, måste du ändra dina förutsättningar right? (från otränad till tränad). Samma gäller plugg, jobb, kärlek, ja allt.
Fast det första jag tänkte på var att att "vaddå, om jag inte klarar av tentan, borde jag fuska på nästa då eller??!" Men så är det ju självklart inte. Man ska istället se till att vara bättre förberedd!
Nu är klockan way past my bedtime, med tanke på att klockan ringer vid 6 imorgon. Yalla, later kiddossssss!
Det är sjukt trist. Mitt liv. Eller inte alla aspekter av det. Egentligen bara en. Att jag måste planera in så sjukt mycket. "Om jag pluggar mellan 16-18 så kan min kompis komma över i max 2 timmar för att jag ska ha tid att käka, duscha och fortsätta plugga" är standard i mitt liv.
Den här veckan ska jag....
Tentaplugga Tisdag-Onsdag inför tentan på torsdag.
Fredag skall jag träffa en amigo efter skolan och lördag måste en b-day gift överlämnas då en mycket kär amigo just fyllt år. På måndag veckan efter sticker jag till Uppsala för sista fikan med bästa vän innan hon lämnar landet. Och dessutom ska jag försöka klämma in en fika/spela-kort-kväll nästa vecka med en 4:e vän.
Jag räcker inte till känns det som! Men jag sträcker mig så mycket jag kan för att kunna träffa er alla!! Ni är mitt bränsle liksom. Ni är alla grymma på att ladda om mina batterier och få mig att må som schysstast(är det ens ett ord hahaha??!)
Hittade bilderna på aftonbladet.se. Snubben tror på allvar att hans tvivelaktiga matteformel kan visa att idag är årets deppdag?!
Hitills idag har jag tappat bort mitt nypåfyllda busskort(800 spänn i sjön) och dessutom råkade mamma stänga toalettdörren precis när jag skulle in och klämde i all hast sönder mina fingrar, som fortfarande är varma och dunkar. Man skulle kunna säga att jag har anledning att deppa. Men ärligt talat är jag glad ändå. Shit happens! Le åt dina motgångar och gå vidare, visdomstips från coachen.