You can call me sufia

Jag har massor med rädslor. Mörkt vatten, undervattensdjur(typ alla), spindlar är obehagliga, att någon plötsligt ska hoppa fram är en konstant rädsla hos mig. Sen har vi åldrande, det är så jävla läskigt. Jag och mamma kollade på en dokumentär om supergamla människor och hur det kom sig att de kunde leva så pass länge. Men jag kunde knappt fokusera på det utan blev bara jävligt rädd innombords av att se dom.TÄNK NÄR. Tänk när vi alla är sådär gammla och fångar i våra egna kroppar. Gamlingarna ville göra en massa saker, men kunde inte för att kroppen var för skruttig. TÄNK OM. Tänk om man inte vill dö när man är gammal haha. Att man får panik över att man snart inte finns längre. Det är väl egentligen en kombination av rädsla för att bli fånge i sin egen kropp och rädsla för döden som ligger till grund för min rädsla för gamlingar.

Sen har jag en nyfunnen rädsla som jag insåg att jag var livrädd för för några dagar sen. Att föda barn haha. Fyfan. Jag är livrädd för sjävla födandet, inte själva graviditeten. Fast jag skulle bli livrädd av att veta att jag var gravid också just nu. Bara för att jag varken vill ha eller kan ta hand om en unge. Det finns en ganska stor blogg om en 15:åring som nyligen blivit mamma, och hon får stå ut med så jävla mycket ordbajs från anonyma hela dagarna och jag beundrar henne verkligen för att hon alltid pallat trycket. Trycket, och paniken över att föda barn och trycket från alla som läser hennes blogg med en massa förutfattade meningar. Med tanke på hur rädd jag är för själva grejen så kan jag inte annat än beundra henne, som är 3 år yngre dessutom.