...is to short so make it right. Love the people who treat you right, and forget the ones who don't. Belive that everything happens for a reason. If you get a chance -take it, if it changes your life -let it. Nobody said it was easy, they just promised it would be worth it.
Den ena är proper och lite fashion med det virkade medan den andra är mer fjortis med spets och sidenbandet i midjan. Don't get me wrong, jag gillar bägge mycket...men kan inte för mitt liv bestämma mig. Tror det lutar mot den tantiga, fast fortfarande är man kanske snyggare i den andra... Ja som sagt, vilken aaaaav dooom?? :S:S:S:S
Hej vänner! Blir inga bilder today! Familjen har dock gått igenom en massa gamla bilder för att hitta den som ska pryda studentskylten. Valet stod till slut mellan en där jag rider på en legoelefant från legoland och en där jag sitter på potta med en rosa leksakstelefon i handen. Kan väl säga att det finns en del konstiga bilder från min barndom. Hittade dessutom två gånger så många bilder på Alejandro. Man dokumenterar mer med första ungen antar jag! Sen var han extremt söt som liten pojk. Rådjursögon och brunguldigt hår är svårt att ogilla.
Det roligaste var att hitta bilder på mina föräldrar. Dom har inte alltid varit små och runda inte. Min mamma var seriöst fotomodell smal med längre hår än mig och pappa var lite en Italian-Stalion när det begav sig. Smal och med världens tjockaste, svarta kalufs.
Mina äldre syskon var också kul att hitta bilder på! De fanns en massa bilder på dem och Alejandro från när han bara var några år (och jag alltså inte var född än). Man kände igen dom såklart, men dom har ju alltid varit minst 13 år äldre än mig så jag har aldrig sett dem när de själva var så gamla.
Vi har rest mycket och dessa bilder väcker glömda minnen också. Vi fiskade vid en kanal i Frankrike, vi åkte tunnelbana i Argentina, vi drack vatten från en fors i norra Norge, vi åkte finlandsfärjan, vi väntade på flyget till Chile på Madrids flygplats och vi tittade med skräck-blandad förtjusning på de uppfiskade krabborna från västkusten. Allt väldokumenterat och undanskuffat i garaget. Fick mig att tänka på hur nästa generation kommer få se våra minnen. Kommer våra bilder finnas undanskuffade i den externa hårddisken i datorbordslådan? Kommer man behöva högerklicka för att se datumet då bilden togs?
På något sätt sörjer jag dagarna med kameror man blev tvungen att framkalla sina bilder med.
Jag har ett problem, tengo una problema, Houston, I have a problem. Plötsligt finns det inte mindre än 3 vita klänningar i min garderob. För bara några månader sedan var siffran zero. Nu till problemet. Jag står och väger mellan två av dem att ha som studentklänning. Den ena är superproper medan den andra är lite fjortis varning. Grejen är ju att man vill ligga någonstans mitt emellan dessa, right? Nu blir det verkligen antingen eller... Jag gör så att jag langar upp bilder på respektive klänning imorgon och så skriver ni vilken som passar bäst, sounds good? Har nämligen frågat mina päron vilken de tycker bäst om men let's face it. Dom är gamla. Och kan ingenting. Så man kan inte lita på dom. Er kan man däremot lita på!
Och om någon akut behöver en studentklänning har jag alltså några vita att välja mellan haha. Bara bra att de kommer till användning!
Ny dag, nya möjligheter. Jag är i skolan trots att det är studiedag! Ska slutföra marknadsföringsarbetet med Matilda. Som vi har kämpat! Jag fick en nytändning vad gäller plugg och att jobba hårt igår. Jag har senaste tiden inte riktigt varit med i matchen. Allt mitt fokus är överallt, och allt går runt i cirklar utan att nå något mål. Men, igår slog verkligheten ner som en komet i marken. Om du har en aplång uppförsbacke, så tänk att (även om du inte vet hur lång tid det kommer ta) så kommer du ha en lika lång nerförsbacke förr eller senare. Hårt arbete lönar sig alltid.
Har ni tänkt på hur många smeknamn ni har egentligen? Kan ju bara prata för mig själv men jag har ett flertal variationer av mitt namn och jag lystrar fan till alla.
1. Soffy/soffii kallar min syrra + hennes sambo, Sanna och mina föräldrar mig ibland. 2. Sufia utalar min bror mitt namn typ hela tiden. 3. Sosso säger de flesta jag gått i grundskolan med av gammal vana. Old habits die hard. 4. Elena kallar Rado mig ibland, vilket alltså är mitt mellannamn. 5. Chiapp kallar min UF/internationell ekonomi lärare mig. Seriöst Anders, säg hela efternamnet åtminstånde?
Bonus (6) Amorsito säger min pappa när han vill smöra/förminska mig(pappas lilla 3åring liksom) eller känner sig på gott humör. Han kan även säga dockan.
Samtidigt kallar jag hunden våran för alla möjliga saker, och han lyssnar till typ allt också.
1. Doggelito 2. Doggie 3. Doggen 4. Bullis 6. Bulldog 7. Doggeponken 8. Amorsito-Doggelito 9. dHhhhoooooogh (pappa) 10. Skräphund (när han ätit upp mina lypsyl)
så fort jag kliar lite på ryggen börjar tatueringen klia något enormt. Apjobbigt. Har inget särskilt mer att uppdatera er sötnosar om idag... förutom att jag käkat så himla mycket skräp. Herrejesus, till och med jag tycker att det är mycket. Grejen är att jag alltid äter det jag är sugen på så både en hel passionsfrukt, en nyttig tomatmacka och hinkvis med vatten har också lyckats krypa ner i magen. Ser inte fram emot dagen då mitt motto om att äta det man är sugen på börjar ta sig uttryck på kroppen och jag sväller upp och mest liknar en bulle. Men den dagen den sorgen!!!!! (nej okej, ska börja träna mer påriktigt snart).
The end of the world came and went. Och här är vi alla. Better luck next time old man! Men in the spirit of the end times bjussar jag på en låt om just det:
Kanske Britney och the old guy teamed up on this one? :O:O:OO Hon är ju ett PR geni, och han...geni eller idiot? Steget är inte långt emellan som bekant.
Min mamma är så fin. Hon står ut med mig. Jag babblar så otroligt mycket med min mamma och hon lyssnar alltid(nej okej, nästan alltid). Som en blixt från klar himmel känner jag pytteesmå fjärilar i magen. Helt sinnessjukt egentligen. Och stackars mamma får tsunamis med babbel. Om allt och inget. Om alla och ingen. Min mamma är så bäst. Måste hitta på något riktigt bra till nästa vecka nu!! (mors dag).
äta,plugga,jobba,sova, dagdrömma,äta,plugga,jobba,sova, dagdrömma. Det är min vardag just nu. Och av allt så äter jag och dagdrömmer majoriteten av den vakna tiden.
Lyssnat på Fleet Foxes och Kate Nash hela dagen idag. Kate är klockren med "Nicest thing" och Fleet Foxes gör att man drömmer sig bort till Skottlands höga kuster och även till en uråldrig gammal skog. Lyssna på den här låten, jag lovar att ni känner Skottands vindar och skogens lukt:
(Det är Fleet Foxes fel att jag skriver så flummigt idag. They makes me spacy)
Min bror brukar alltid ringa mig, och precis när jag svarar lägger han på. Det här gör han för att han inte vill betala för samtalet. Så nyss ringde han, och la på exakt när jag svarat. Typiskt honom tänker jag, men sekunden efter blir jag misstänksam. Han vet att jag bytt abonnemang och att det nu är gratis att ringa varandra eftersom vi har samma operatör nu. Så jag ringde upp och tänkte kolla om det handlade om tillfällig minnesförlust. Så hör jag att han svarat men det är tyst i andra änden 10 sekunder...sedan börjar "the lazy song" med Bruno Mars(den jag la upp för någon dag sedan) spelas i örat. Jag visade honom den när han var hemma sist för att den passade honom perfekt. Och nu tycker han att det är läge att busringa mig hahaha.
Skönt avbrott från plugget var det för min del. Men det fick mig bara att tänka på att jag saknar att ha min bror hemma. Miss you hermano!
Jag har lärt mig otroligt mycket på senaste tiden -och det är inte skolrelaterat. Jag tror att anledningen till min skoltrötthet är att min hjärna går igenom all ny kunskap jag har om livet (klisché I know) och pallar inte med att också reflektera över alla studier. Allt går i ljusets hastighet och jag får lärdomar för livet varran dag. Det är som om hjärnan överhettas.
Jag tror att det grundar sig i att jag träffar så mycket fler människor nu än för typ ett halvår sedan. Olika typer av människor som alla har olika värderingar och tankegångar. På jobbet och i skolan kommer jag i kontakt människor som lär mig saker bara genom att vara sig själva, if that makes any sence.
Ofta händer såna här förändringar utan att man märker det. Man reflekterar inte över dem. Men ni vet i filmer när allt går så extremt sakta och en sekund känns som 1 minut? Så kändes det. Jag insåg hur mycket om livet jag lärt mig på senaste tiden. Det är också först nu man inser hur naiv och omedveten man faktiskt varit innan.
Det är en 18 Maj idag och det är 26 dagar kvar till studenten. Jag får smått panik, men är samtidigt otroligt taggad. Låt livet ge mig fler lärdomar.
Jag brukar ofta få ur mig saker jag inte tänkt igenom så noga. Det bara kommer ut ändå. Men jag tyckte (tycker fortfarande) att jag fick till det när jag sa till Jocke att han nu bokstavligen är min sugerdaddy efter att han köpte en klubba till yours truly. Godis =>sött=>köper saker, get it?
Jag fick även ur mig att jag är rätt okej med den relationen oss emellan varpå han svarade att han också var det. Hur det kommer sig(eftersom det bara i mina ögon går ut på att jag får godis) vet jag inte.
Inte spelar det så stor roll heller föör:
Kanske bra att se ut som drogad_chey_f15. Fits perfectly with my badass attitude (haha vem köper det här????)
Det är bara Amanda som kan få mig att glömma alla tusen uppgifter jag har att göra och istället snacka bort 5 timmar. Helt sjukt. Men hon är great att snacka med så it's all good.
Det var tydligen min namnsdag idag(igår). Min pappa hade fått en tårta på jobbet så vi firade med en namnsdagsfika. Doggen fick sitta vid bordet och titta på. Mamma gillade inte att han satt där, men ni skulle sett hans puppyeyes. Putteeee amorsito. Går ju inte att säga nej. Och det var ju dessutom mitt firande, och då ska amorsito vara med.
1. Den är äckligt bra fortfarande. 2. Fick reda på att Blue är med i melodifestivalen 3. Blev överlycklig då jag sedan en tid tillbaka bokstavligen dregglat över Simon Webbe. Mannen gör typ inte musik längre så om detta blir en comeback får jag chans att dreggla lite till. Seiöst, kolla på honom. Dessutom sjunger han som en gud.
4.Mami i stan när vi fikade och gick på Topshop event
5.Annikas raybans(älskaroom)
6.Bild från toan(fråga inte)
6.Bad mamma ta kort => kortet blev suddigt
Har använt min telefon i två dagar och redan har fotandet kickat igång! Laddade ner en app där man kan göra bilderna roligare med filter, vilket syns på de två sista. Förövrigt är sista bilden min lilla gräddbakelse till studentklänning. Jag är rätt nöjd men päronen är bägge överens om att den är för bar upptill. Som om axlarna syns för mycket. Men axlar är väl okej att visa liksom? Haha jaja nu ska jag mysa till det nere med kaffe och kaka och marknadsföringsarbete! Hope you have a nice saturday!
"Hej vänner! Nu är det inte långt kvar (orginellt att skriva I know)! Men det finns tyvärr en betalning kvar att göra för oss. Nämligen biljetten till slutskivan. Ni köper en till er själva och inget mer.
Det är även såhär att den klass(av alla på skolan) som köper sina biljetter först får äran att vara första klassen som springer ut.
Nu kanske inte det är värsta priset...men vår klass har aldrig vunnit en enda tävling så bara därför bör vi köttta denna och visa dom andra jävla klasserna att vi inte är totala loosers.
Det finns ett schema för när du kan komma och betala kontant i skolan och jag hoppas ni alla gör det redan nu i veckan för annars är vi förevigt sämsta klassen i skolan(KOOOM IGEN, vi vill inte det)
Priset är 150 kronor. GO kamrater, GO!"
Detta meddelande skickade jag till hela min klass i tisdags. Jag bifogade även den här videon:
Idag vann vi tävlingen. Om det var symboliken jag ville visa med videon att klasskamraterna bör göra som jag säger (subtilt hot is the name of the game) vet jag inte. Över hela freakin skolan vann vi dock!! (okej det är bara 9 klasser i 3:an men det sabbar stämningen att säga det). Fatta grejen! Vi är inte sämst! HUR vi vann är en annan fråga...det fanns ju inga regler men jag tror inte att de andra tävlande vill veta att 2 i klassen köpte 6 biljetter till andra klasskamrater som inte skulle gjort det i tid och att dom biljetterna kommer hamna i rätt hand först nu efter vinsten.... men wahteva', vi VANN ju på vårt sätt.
Tjaba tjena hallå bloggeeeeeen. Jag har inget mer att säga än att jag snart går och dör. Seriöst. Jag lägger mig ner och inväntar en riktigt djup utandning om 2 minuter. Att komma hem (aspissnödig också) klockan 10 - halv 11 är hårt. Jag måste dessutom sätta mig och skriva på en inlämning nu. Så döden får väl kanske vänta.
En annan grej som också får vänta är att min nya telefon ska kunna användas. Den ligger ju här hemma och väntar på att jag ska ladda ner appar/gå in på facebook/spela roliga spel och allt annat som jag inte kan göra med den dumma gamla telefonen. Varför ska det vara så krångligt att byta operatör i detta land? För det är det jag väntar på. Att få rätt pinkod och nytt abonemang. Det har gått 5 dagar Tele2, nu vill jag kunna pilla på min fina(hitills orörda) iphone, ok??????
Alltså förstår ni hur gärna jag vill använda min nya telefon??? Har haft olika Sony Ericsson ett halvår nu och har dessutom inte haft en ny telefon på 3 åååååår. 3 år guys!!
Nu är det dags att gå från workmode till pluggmode. Om jag misslyckas är för att jag hunnit dö. Chansen finns fortfarande. Herrrååå
Misslyckades lite halvt (överdelen är c000l, men det syns ju inte så väl)
Spelade gitarr
Spelade in när jag spelade gitarr
La upp videon på youtube (kommer tyyyp aldrig hända igen). Mer spexigt än såhär blir inte mitt gitarrspelande
Tittade på min egen video och insåg att jag säger "crap" i slutet, kan få sammanfatta det här blogginlägget! Åh, vilket bittert inlägg...men måndagar bringar bara ångest just nu.
1. Man inser att veckan bara BÖRJAT.
2. Det blir mer påtagligt att man har plugg upp till öronen
3. Måndagar innebär ett steg närmare studenten, vilket is starting to freak me out more and more.
Sup peeps? Nu ska väskan packas med filt, spelkort,mat, dryck och solglasögon. Om en stund sticker jag till stan och myser till det i en park med fina vänner. Min syrra kommer dessutom hem till oss så jag hoppas att jag hinner hem i tid för att träffa henne också. Skön söndag med andra ord! Hoppas ni alla gör något ni verkligen tycker om idag. Don't waste such a beautiful day guys.
"Han var väl inte så snygg" tänker jag. Samtidigt som jag tittar snett upp blir mitt leende större och större och jag tänker, "Jo det var han". Att det skulle finnas ögongodis i min grundskola var en högoddsare. Att min förra mentor skulle säga "Du skulle kunna rycka in som vikarie om det behövs någon dag!" precis innan jag skulle gå är också en högoddsare. Ja, ja, JA, jag är mer än gärna vikarie.
Att vara i skolan idag var trivsamt och mysigt. Man får en annan respekt från ungdomarna och lokalerna inte så pjåkiga när man inte själv är en osäker tonåring som är livrädd för att vara just den man är. Men på håll kan jag betrakta ungdomarna och se det i dom. Osäkerheten. Man vill bara klappa varenda en på axeln och säga, "Hörru, jag lovar dig, det blir bättre. Du växer in i dig själv snart nog. Du kommer bli fantastisk!"
Jag lärde mig nog mer själv än vad mina elever gjorde när jag höll i min lektion idag. Jag bad dem måla en typsik tonårng, hälften fick en typisk kille och hälften en tjej. Resultatet blev en tuff skolkare och Kissie. Men ingen av ungdomarna i klassen passade in i deras bilder. "Såhär ser en typsik tonåring ut" säger tonåringarna själva och visar en bild på Kissie med en cigg och vodkaflaska i handen. På frågan om denna bild stämmer svarar i princip alla "Aa vissa är så". Hur är andra då? undrar jag. Dom tar ingen plats, dom syns inte blir slutsatsen. Fatta dåligt samhälle vi lever i. Där vi enkelt kan stoltsera med alla dåliga sidor och vanor, men svårt att ge plats åt de bra?
Slutsats: Jag hade en bra dag i plugget och skulle inte tacka nej till att komma tillbaka.
+ Min gamla skola. Trots att man var en osäker liten fjant var skolan och endel lärare på vissa sätt helt fantastiska. Jag besökte plugget idag och skall tillbaka imorgon och hålla en lektion för ett gäng 7:or. Pirrigt!
+ Mitt arbete i Internationell ekonomi godkändes efter att lärar Anders äntligen läst det. Han tyckte först att jag skulle skriva prov istället, men efter lite om och men läste han det och jag fick G!
- Min rethosta. Jag själv hatar när folk på tåget sitter och hostar. Nu är det jag som gasar ner stackars tågresenärer med bakterier. Lite så känns det. Dessutom är det helt ofrivilligt. Som när man bara inte kan sluta hicka.
- Jag spelar inte gitarr längre. Jag tar fram den och spelar någon låt men sedan ställs den tillbaka illa kvickt. Kan ha att göra med att min röst inte pallar sjunga låtar men det kan också ha att göra med(och detta är mer troligt) nästa minus...
-Spotifys nerskärning av gratistjänsten. Förut kunde jag hitta bra musik där och sedan kolla om det fanns ackord så man kan spela den akustiskt. Nu har jag redan passerat "max 5 lyssningar per låt" på hela Veronica Maggios skiva och dessutom vill man ju knappt logga in för vad är seriöst 10 timmar på en månad?
Det blidde ingen öl under värmelampor som vi planerade. Vännerna ville på skiva så på tåget ändrades planerna helt. Skivan var rolig! Har aldrig sett mina grundskolepolare påverkade förrut hahaha. Det blev både snack på brittiska och roliga dansmoves. Runt kl 12 började dock min kropp bli seg. Förskylningen tog sig uttryck i att min röst försvann och hela kroppen var trött. Blev tvungen att lindra halsen med vatten rätt ofta. När tillfället gavs tog jag tåget hem och var hemma halv 3.
Idag är planerna inte mer än plugg och promendad, och hinkvis med té.
Imorgon ska jag till min förra skola och snacka lite med min gamla mentor och dessutom har vi en vårmarknad i skolan där vi ska sälja de få ringar vi har kvar.
