You can call me sufia

"Han var väl inte så snygg" tänker jag. Samtidigt som jag tittar snett upp blir mitt leende större och större och jag tänker, "Jo det var han". Att det skulle finnas ögongodis i min grundskola var en högoddsare. Att min förra mentor skulle säga "Du skulle kunna rycka in som vikarie om det behövs någon dag!" precis innan jag skulle gå är också en högoddsare. Ja, ja, JA, jag är mer än gärna vikarie. 

Att vara i skolan idag var trivsamt och mysigt. Man får en annan respekt från ungdomarna och lokalerna inte så pjåkiga när man inte själv är en osäker tonåring som är livrädd för att vara just den man är. Men på håll kan jag betrakta ungdomarna och se det i dom. Osäkerheten. Man vill bara klappa varenda en på axeln och säga, "Hörru, jag lovar dig, det blir bättre. Du växer in i dig själv snart nog. Du kommer bli fantastisk!"

Jag lärde mig nog mer själv än vad mina elever gjorde när jag höll i min lektion idag. Jag bad dem måla en typsik tonårng, hälften fick en typisk kille och hälften en tjej. Resultatet blev en tuff skolkare och Kissie. Men ingen av ungdomarna i klassen passade in i deras bilder. "Såhär ser en typsik tonåring ut" säger tonåringarna själva och visar en bild på Kissie med en cigg och vodkaflaska i handen. På frågan om denna bild stämmer svarar i princip alla "Aa vissa är så". Hur är andra då? undrar jag. Dom tar ingen plats, dom syns inte blir slutsatsen. Fatta dåligt samhälle vi lever i. Där vi enkelt kan stoltsera med alla dåliga sidor och vanor, men svårt att ge plats åt de bra?

Slutsats: Jag hade en bra dag i plugget och skulle inte tacka nej till att komma tillbaka.