You can call me sufia

Det är truly vad hela lovet handlat om för min del. En rad saker har bara sin förklaring så, att allt händer för en anledning.
Skolan känns skrämmande nära. Freakin me out a bit. Jag vill inte plugggaaaaa jueeee, och jag vill knappast stressa och pressa mig själv så som jag kommer göra när jag är i skolan. Vore najs att bara säga "-Näe, nu är jag klar med skiten, ska änga resten av mitt liv åt att bli awesome på tv spel. Ni får alla ha det bra, alla ni som vill bli nått. Jag skiter i hela den grejen just nu,ok?" Men, de orden får bli senare. Först ska jag bli nått, sen ska jag bli awesome på tvspel.