You can call me sufia

Med 2 smått galna fotbollsfans i soffan(Chile spelar. Min bror och min pappa väntar på mål. Och på att andra halvlek ska börja) så känns dagen och lovet helt okej.

Men lovet började långt ifrån helt okej.

Förra veckan hände en lagom läskig grej. Det var som en dramaladdad film med alkolhol som huvudkaraktär kan man säga. I nästan precis en vecka gick jag ner mig totalt. Vi pratar om jag-vill-inte-gå-utanför-dörren-för-tv-spelet-lockar-så-sjukt-mycket-mer-än-solskenet-känslan. Om man ska hitta något positivt så har jag kommit jäävligt långt i spelet. Vi snackar 20 timmar speltid(det går att se när man sparar).
Men egentligen är inte det hela sanningen.
 Det var inte tvspelet som höll mig inomhus. Det var motviljan att vara med någon eller åka någonstans som tog över totalt.

I lördags tvättade jag håret och satte på mig kläder för att ha ute bland folk. Annars har standard outfiten bestått av sovkläder. Jag stack till tyresö och chillade med homies som jag saknat sönder. Det var exakt vad som behövdes. I går var det en lång promenad och bellas jacuzzi som fick agera stödpelare(och bella själv såklart). Vi satt där i mer än 2 timmar och pratade.


Idag känns allt lite bättre.
*Mitt sommarjobb ringde idag(good thing).
*Travie Mccoys album och Cudis nya låt är nerladdade(good thing).
*Stämmningen är het nu när andra halvlek börjat och Chile har haft en massa chanser till mål(great thing).

Dags att sluta med att vara osocial och deppig. Jag har ett lov att börja njuta av! Och Chile har ju en match att vinna!