You can call me sufia

Idag har jag haft en riktig sunkisdag(och med sunkis menar jag fettigt hår,så djupa ringar under ögonen att man skulle kunna missta dom för blåtiror,gårdagens sminkrester och nya finnar). Har verkligen sett död ut i ansiktet, har vandrat omkring i skogen och till och med hittat ett dugligt blåbär att tugga på och har kört på jeans och hoodie outfiten. Det är otroligt skönt att ha sånna dagar då man verkligen inte vill stöta på någon utan bara pyssla med grejer hemma, stinka och lunka fram som en zombie. Dom här dagarna håller mig kvar på jorden, för, man behöver inte tänka, inte prestera eller nojja. Man bara gör de saker som känns bra att göra. Imorgon funderar jag på att fortsätta vara sunkig. Att se ut som ett lik kan ha sina fördelar. Tänk om jag ställer mig utanför ICA, siktar in mig på ett par ungar som precis köpt lördagsgodis bara för att sekunden senare kasta allt i förskräckelse när liket springar mot dom och skriker något i stll med "Uggelibuggeli!!" Sen är bytet mitt. Jag får godis och dom får mardrömmar.