You can call me sufia

Våren känns äntligen. Står på perrongen och håret blåser i vinden. Det är kyligt men det spelar ingen roll. Solen skiner ju. Det är inte bara våren som känns. Förändringen känns. Jag vet inte i vilken riktning förändringen går mot men det spelar heller ingen roll. Hela Sverige har haft en vinterdepression eller dvala om man så vill. Jag med. Men inte längre. Plötsligt känns allt lättare. Stegen, andetagen, stressen. Trots att det är tungt, väger det mesta ändå mindre än innan. Varje dag på bussen spelas den här låten på min mp3. Tittar upp mot en klarblå himmel och känner lättheten ta över.