Hemma hos Sofia. 20pm. Thursday.
Jag och mamma sitter i soffan och har tråkigt. Fullständigt normalt börjar jag sjunga:
"If I could be a superhero, I would be...Awesome Man"
Här märker jag att jag fått mammas intresse, så jag sjunger högre:
"I'd fly around the world fighting crime, according to my Awesome plan. And if I saw criminals trying to lie, hurting other people and making them cry. I'd haul them off to jail in my Awesome vaaaaaan..."
Och på vaaaaan går jag ner i ton rejält(tänk typ oprasångare-lågt) och fortsätter sedan glatt "...Because I would be Awesome Man"
Hennes reaktion? En skymtning till ett leende. Sedan fortsätter hon spela harpan på sin lilla bärbara dator. OCH det är inte första gången jag försöker få henne att hänga med i mina sånger. Tidigare idag spelade jag gitarr och sjöng When you say nothing at all, ni vet med ronan keeting?!.
I refrängen sjunger jag "Yoou say it best..." och blir tyst och stirrar på mamma. Vill att hon ska sjunga sista biten liksom. Som en allsång typ!? Sedan bankar jag i bordet och hon börjar sitrra dumt tillbaka. Sedan fortsätter jag med en lätt suck "...When you say nothing at all"
Dumma mamma. Du ska SJUNGA "When you say nothing at all", INTE VA TYST OCH STIRRA SOM EN UGGLA!
